Vid schizofreni avser "positiva symtom":

A: Symtom förknippade med god prognos

B: Upplevelser eller beteenden som tillkommer utöver normal funktion, såsom hallucinationer och vanföreställningar

C: Känslomässigt positiva symtom såsom grandiositet

D: Symtom som svarar väl på antipsykotiska läkemedel

Distinktionen positiva/negativa, introducerad av Tim Crow, klassificerar symtom utifrån om de representerar ett överskott eller en förvrängning av normal funktion (positiva) eller en minskning av normal funktion (negativa). Positiva symtom inkluderar hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tänkande och avvikande motoriskt beteende. Termen "positiv" avser något som tillkommer, inte valens eller prognos.

Vilket av följande är ett negativt symtom vid schizofreni?

A: Auditiva hallucinationer

B: Förföljelseparanoia

C: Avolition (brist på motivation)

D: Tankeingivelse

Negativa symtom representerar en minskning av normal funktion och inkluderar: avolition (brist på motivation att uppnå mål), alogia (fattigdom på tal), anhedoni (oförmåga att uppleva glädje), affektiv dämpning (minskad emotionellt uttryck) och asocialisering (minskad social drivkraft). Negativa symtom är ofta mer bestående än positiva symtom, mer resistenta mot antipsykotisk behandling och starkare prediktorer för funktionellt utfall.

Den ursprungliga dopaminhypotesen om schizofreni föreslog att psykotiska symtom uppstår från:

A: Minskad dopaminaktivitet i den mesolimbiska banan

B: Överskott av dopaminaktivitet, särskilt i den mesolimbiska banan

C: Minskad serotoninaktivitet i prefrontalkortex

D: Glutamatreceptorhypofunktion i hela kortex

Den ursprungliga (version 1) dopaminhypotesen, som utvecklades under 1960–70-talen, föreslog att positiva symtom beror på hyperaktivitet i dopaminöverföringen i den mesolimbiska banan. Evidens kom från två håll: läkemedel som ökar dopaminaktiviteten (t.ex. amfetamin) kan inducera psykos, och alla effektiva antipsykotika blockerar D2-receptorer. Den reviderade hypotesen tillägger att negativa symtom och kognitiva deficiter kan återspegla dopaminhypofunktion i den mesokortikala (prefrontala) banan.

Atypiska (andra generationens) antipsykotika särskiljs från typiska antipsykotika primärt genom lägre risk för extrapyramidala biverkningar och deras ytterligare antagonism av serotoninreceptorer.

Svar: Sant

Typiska (första generationens) antipsykotika (t.ex. haloperidol, klorpromazin) är övervägande D2-antagonister och medför betydande risk för extrapyramidala biverkningar (EPS), inklusive parkinsonism, akatisi och tardiv dyskinesi. Atypiska (andra generationens) antipsykotika (t.ex. klozapin, olanzapin, risperidon) har en bredare receptorprofil inklusive 5-HT2A-antagonism, vilket tros bidra till minskad EPS-risk. Klozapin, reserverat för behandlingsresistent schizofreni, är det enda antipsykotikum med tydligt överlägsen effekt men kräver regelbunden blodövervakning på grund av risk för agranulocytos.

Den neurodevelopmentala hypotesen om schizofreni föreslår att:

A: Schizofreni orsakas av akut hjärnskada i tidig vuxen ålder

B: Genetiska och miljömässiga faktorer stör tidig hjärnutveckling, med symtom som uppträder vid eller efter puberteten

C: Schizofreni är primärt ett degenerativt tillstånd som börjar i medelåldern

D: Barndomstrauma orsakar direkt psykotiska symtom hos genetiskt mottagliga individer

Den neurodevelopmentala hypotesen föreslår att schizofreni är rotad i tidiga störningar i hjärnans utveckling — möjligen under fosterutvecklingen eller tidig barndom — till följd av genetiska riskfaktorer och miljömässiga skador (t.ex. obstetriska komplikationer, prenatal infektion, cannabisbruk). Dessa tidiga störningar ger inte omedelbart symtom; i stället interagerar de med adolescensens och tidig vuxen ålders mognadsmässiga förändringar för att utlösa psykos, vilket förklarar den typiska debutåldern i sena tonåren till sent tjugotal.

KBT för psykos (KBTp) stöds starkast av evidens för vilket utfall?

A: Fullständigt eliminering av positiva symtom

B: Att minska det lidande och den funktionella påverkan som är förknippad med psykotiska symtom

C: Reversering av negativa symtom

D: Ersättning av antipsykotiska läkemedel

KBTp eliminerar vanligtvis inte psykotiska symtom, men evidens stöder dess effektivitet när det gäller att minska det lidande, den övertygelse och den funktionella interferens som är förknippad med vanföreställningar och hallucinationer. Den förbättrar också depression, social funktion och insikt. NICE-riktlinjerna rekommenderar KBTp som ett komplement till farmakologisk behandling för alla med psykos. Det ersätter inte antipsykotika.

Personer med schizofreni är avsevärt mer sannolika att vara offer för våld än förövare.

Svar: Sant

Trots utbredd offentlig stigmatisering som förknippar schizofreni med farlighet visar evidensen konsekvent att personer med schizofreni och andra psykotiska störningar är mycket mer sannolika att vara offer för våldsbrott än att begå dem. Den måttliga förhöjningen i risk för våldsutövande förknippad med psykos förklaras till stor del av komorbiditet med substansbruk och ogynnsamma sociala omständigheter. Att utmana denna stigmatisering är en viktig del av folkhälsoarbetet kring psykisk hälsa.