Enligt DSM-5 kräver en diagnos av egentlig depression (MDD) minst hur många symtom, under minst hur lång tid?

A: 3 symtom under minst 1 vecka

B: 5 symtom under minst 2 veckor

C: 4 symtom under minst 1 månad

D: 6 symtom under minst 2 veckor

MDD kräver 5 eller fler av 9 specificerade symtom under samma 2-veckorsperiod, vilket representerar en förändring från tidigare funktion. Minst ett symtom måste antingen vara nedstämt stämningsläge eller förlust av intresse/glädje (anhedoni). Övriga symtom inkluderar förändringar i vikt/aptit, sömnstörningar, psykomotoriska förändringar, trötthet, känslor av värdelöshet eller skuld, koncentrationssvårigheter och återkommande dödstankar.

Becks kognitiva triad beskriver de negativa tankemönstren vid depression som negativa uppfattningar om:

A: Det förflutna, nutiden och framtiden

B: Självet, världen och framtiden

C: Självet, andra och omgivningen

D: Relationer, arbete och fysisk hälsa

Aaron Becks kognitiva modell för depression kretsar kring en "kognitiv triad" av negativa automatiska tankar: en negativ syn på självet (t.ex. "Jag är värdelös"), en negativ syn på världen (t.ex. "Allt är orättvist") och en negativ syn på framtiden (t.ex. "Saker och ting kommer aldrig att bli bättre"). Dessa tankar underbyggs av djupare kognitiva scheman som utvecklas genom tidiga erfarenheter. Denna modell utgör den teoretiska grunden för KBT (kognitiv beteendeterapi).

Bipolär sjukdom typ I kräver minst en manisk episod, medan bipolär sjukdom typ II definieras av hypomana episoder och egentliga depressiva episoder, utan fullständig mani.

Svar: Sant

Denna distinktion är kliniskt viktig. Bipolär typ I kräver minst en manisk episod (varar ≥7 dagar eller kräver sjukhusvård) med eller utan depressiva episoder. Bipolär typ II kräver minst en hypoman episod (varar ≥4 konsekutiva dagar, mindre allvarlig än mani) och minst en egentlig depressiv episod — men avgörande nog inga fullständiga maniska episoder. Feldiagnostisering av bipolär typ II som unipolär depression är vanlig och kliniskt betydelsefull, då antidepressiva medel ensamma kan utlösa hypomani.

Monoaminhypotesen om depression föreslår att depression beror på:

A: Överaktivitet i HPA-axeln som leder till kortisolöverskott

B: Brist på monoamina neurotransmittorer, särskilt serotonin, noradrenalin och dopamin

C: Strukturella avvikelser i prefrontalkortex

D: Dysreglering av glutamatreceptoraktivitet

Monoaminhypotesen, som har varit inflytelserik sedan 1960-talet, föreslår att depression orsakas av minskad tillgänglighet av monoamina neurotransmittorer — framför allt serotonin, noradrenalin och dopamin. Hypotesen stöddes av observationen att läkemedel som utarmar monoaminer kan orsaka depressiva symtom, och att antidepressiva (MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva, SSRI, SNRI) ökar monoamintillgängligheten. Hypotesen anses numera dock vara en förenkling — antidepressiva verkar snabbt på monoaminer men tar veckor på sig att lindra symtom, vilket tyder på mer komplexa nedströmseffekter.

Seligmans modell om inlärd hjälplöshet för depression utvecklades från experiment där:

A: Råttor berövades sociala kontakter från födseln

B: Hundar som utsatts för oundvikliga elektriska stötar senare misslyckades med att fly när flykt var möjlig

C: Människor som fått olösliga problem visade minskad motivation vid senare lösbara uppgifter

D: Både B och C

Seligmans modell om inlärd hjälplöshet uppstod från djurexperiment som visade att hundar som utsatts för ostoppbara stötar blev passiva och misslyckades med att fly när flykt senare blev möjlig. Detta utvidgades till människor — personer som fick olösliga uppgifter visade liknande motivations- och prestandabrister. Seligman föreslog att depression innebär inlärning om att utfall är okontrollerbara, vilket leder till passivitet, negativ affekt och kognitiva brister som speglar depressiva symtom.

Litium används som stämningsstabiliserare vid bipolär sjukdom och har visats minska risken för självmord.

Svar: Sant

Litium är guldstandardens stämningsstabiliserare vid bipolär sjukdom, effektivt för att minska både maniska och depressiva episoder och för att förebygga återfall. En omfattande evidensbas, inklusive metaanalyser, visar att långtidsbehandling med litium är förknippad med en betydande minskning av suicidalt beteende jämfört med andra behandlingar. Dess antisuicidala effekt tros delvis vara oberoende av dess stämningsstabiliserande egenskaper, möjligen via serotonerga mekanismer.

Vilken psykologisk terapi har den starkaste evidensbasen för att förebygga återfall vid återkommande depression?

A: Psykodynamisk psykoterapi

B: Mindfulnessbaserad kognitiv terapi (MBKT)

C: Interpersonell terapi (IPT)

D: Acceptance and Commitment Therapy (ACT)

MBKT, utvecklad av Segal, Williams och Teasdale, kombinerar mindfulnessmeditation med inslag av KBT. Den utformades specifikt för att förebygga återfall vid återkommande depression. Flera RCT visar att den minskar återfallsfrekvensen med cirka 40–50 % hos patienter med tre eller fler tidigare episoder, och NICE-riktlinjerna rekommenderar den för denna population. Den fungerar genom att hjälpa patienter att känna igen och frigöra sig från de ruminerande tankemönster som kan utlösa en depressiv episod.

Diates-stressmodellen för depression föreslår att:

A: Stress är den enda orsaken till depression hos genetiskt sårbara individer

B: En befintlig sårbarhet interagerar med stressande livshändelser för att utlösa störning

C: Biologiska och psykologiska faktorer verkar oberoende för att orsaka depression

D: Tidig barndomsstress permanent förändrar hjärnstrukturen och oundvikligen orsakar depression i vuxen ålder

Diates-stressmodellen föreslår att psykiska störningar uppstår ur ett samspel mellan en befintlig sårbarhet (diates — som kan vara genetisk, biologisk eller psykologisk) och miljömässiga stressfaktorer. En person med hög diates kan utveckla depression vid måttlig stress, medan någon med låg diates kräver mycket större stress. Detta ramverk har varit inflytelserikt för att förstå varför inte alla som utsätts för motgångar utvecklar en psykisk störning.